I might be crazy, but who ever had fun being sane anyway?
Jag stod framför spegeln i mitt rum. Inget särkskild, ett vanligt rum med blåa tapeter. Jag har redan bott där i cirka två år, men det är ändå inte så hemtrevlig som jag skulle ha velat. Det är inte så många saker på väggar, inte som i de flesta tånårstjejrum i alla fall. Bara ett par tavlor, några snäckor och en piltavla. Jag är dålig på att kasta pilar, så en bit vägg runt piltavlan är full med små hål. På dörren, däremot, har jag väldigt många bilder. Jag är gaska bra, på att rita och jag gillar att göra det, så för det mesta, är det bilder jag hade ritat själv. Men det finns också bilder som mina vänner har ritat, eller såna, som jag har hittat på Internet.
Mina föräldrar hade åkt till Oslo, så jag tänkte spendera helgen hos min väninna, Anna, medan min syster stannade hemma. Det var egentligen hennes ide, att få mig bort från lägenheten, så hon kunde bjuda hem sina egna kompisar. Och eftersom Annas föräldrar åkte till Norge tillsammans med mina, så funkade det väldigt bra för alla. Min syster skulle slippa se mig i hela två dagar, (lite mer egentligen, det var fredag kväll), jag skulle få spendera helgen i Lund, min favoritstad, och föräldrarn… Ja, föräldrarna skulle vara i ett annat lan…
Jag tittade runt, och försökte komma på om jag hade glömt nå… Självklart, en bok! Jag älskar att läsa, och om jag skulle behöva välja mellan en bra bok och en ny film, skulle jag välja boken direkt. Det händer ofta att jag läser samma bok flera gånger, bara för att den är så bra. Som till exempel boken jag hade valt att ta med mig. ”Ambers krönikor” av Roger Gelasni - en bok som tar tid att förstå.
Då hade jag nog packat allt. Jag tog min väska och gick till busshållplatsen, för att åka till Lund. Medan jag tog på mig min jacka, kastade jag en blick i spegeln. Väldigt smal, med mörkt hår och ögon, som just då var ljusblåa… Vad menar du med ”just då”, skulle ni kanske fråga. Saken är, att mina ögon byter färg, beroende på årstid. På vintern, är de till exempel blåa, men på hösten brukar de vara gröngula, ibland även lite gulaktiga. Som ni hade märkt, så är jag inte en av dem, som tänker bara på sina brister. Jag tycker att jag är ganska smart och väldigt snygg, men jag förstår att jag inte är den perfekta människan.
När jag kom ut, har bussen redan kommit, så jag blev tvungen att springa, för att hinna stiga på den.
Anna, som är en av mina bästa vänner, kommer också från Ryssland. Vi har känt varandra i nio år nu, dvs. största delen av våra liv. Vi är ändå väldigt olika, för det mesta i vardagsfrågor, som, t.ex. vilka band är bättre och hur ska man umgås med människor. Vi gillar olika saker, vad är egentligen en bra sak. Som om, t.ex. vi gillade samma film, eller bok, skulle vi prata bara om den, men eftersom vi oftast gillar olika filmer/böcker, så har vi mycket fler samtalsämne. Men de tänker man inte på, man har bara kul tillsammans.
Jag tittade på klockan. Det var fortfarande en kvart till Lund. En kvart, femton minuter, det låter kanske inte så farligt, men jag hatar att vänta… För mig är även fem minuter en vääldig lång tid. Så bra att jag har boken med mig…
Marina Stroganova 9B